Lägenhet: Check!

Hej på er. Sorry för att frekvensen på mina inlägg inte varit i världsklass under den senaste veckan. Tiden som gått sedan jag skrev sist har präglats av intensivt lägenhetssökande, projektarbete och en mängd av nya intryck.

Som jag skrev om förra gången så bor det ju otroligt många människor i denna stad. I torsdags förra veckan gick vi på tur med vår egna guide Michael Mao. Vi besökte framförallt den "gamla staden" där det pågick en festival kallad: Lanternernas Dag, som traditionellt avslutar hela nyårsfirandet, men som de senaste decenniet blivit mer av en festivaldag för barnen. Som bilden avslöjar så var det rätt tjockt med människor som köade till allehanda attraktioner, men framförallt för att få äta de - dagen till ära - rullade risbollarna med olika innehåll.

Som jag tidigare påpekat så är kontrasterna i denna stad helt enorma. Det går på vissa sätt att likna vid New York i aspekten att de mest slitna hus ligger sida vid sida av den senaste skyskrapan. I Shanghai är det ändå snäppet värre. Jag har lyckats fånga en del bilder som återger dessa kontraster. Gamla, slitna och nästintill fallfärdiga hus står tätt på de enorma skyskrapor som bara blir fler och fler.

Statens utvecklande av staden sker i en väldigt snabb takt och marknadsvärdena likaså. En kvadratmeter kostade för 10 år sedan ca 1000 yuan (940 SEK). Idag kostad samma kvadratmeter 11000 yuan. Priserna ökar med ca 8-10% per år!!! Detta har skapat en rad sociala problem (vilket känns lägligt att beskriva då vårt fokus här är Social Innovation). Ett av dessa problem är att de som bott i ett gammalt hus erbjuds att flytta på sig för den nya skyskrapan som ska upp. Om man inte vill flytta så kan i vissa fall Staten erbjuda viss kompensation, men i annat fall tvingas man ut på gatan utan kompensation eller annat boende. Det finns en generell attityd av att man som en god kines skall "tjäna staden", varför detta inte ifrågasätts till så stor grad som det chockerar oss västerlänningar. Detta är ett gott exempel på de kulturella skillnader vi upplever här.

Skyskraporna har ju en för staden mycket åtrovärd effekt: Den rymmer väldigt många människor på en förhållandevis liten area. Ta vårt byggnadskomplex som ett exempel: Vi bor i ett område med väldigt många skyskrapor, gemensam stor park etc. Antalet boende i området: 400 000 människor - i ett bostadsområde!!!

Vi (jag och min gode vän Torben) har som sagt funnit vår lägenhet för de kommande två månaderna. Vi bor i området "Putou" vilket ligger norr om city i ett mycket vackert grönt område med massa härligheter så som butiker, köpcentrum, frukt- och grönt marknader, massage-ställen (obs vaksamhet krävs på om massagen skall vara med eller utan "happy ending") och så vidare. Vi trivs väldigt bra och vår kära hyresagent - Ran Fridman, verkar vara mycket glad över vår vistelse (han vill gärna följa vårt grupparbete för att lära sig mer...).

Jag har i och med vår flytt också fått möjlighetenatt laga mat igen vilket jag som alltid njuter av. Vår första måltid i nya lyan avnjöts i söndags med marinerade scampis, wook på kött och kinesiska grönsaker, kokt ris och en flaska Greatwall Wine (kinesiskt billigt skit-vin).

Helgen som gått har varit förhållandevis lugn. I lördags var jag ute med några kompisar från klassen och åt en grym middag på restaurang "Peoples' 7". Bra krubb, gott vin (!) och förhållandevis goda drinkar (skeptisk som man är...). Därefter drog jag och några andra vidare till en klubb som "skulle vara bra" enligt nån "kines jag snackade med", som en i gruppen sa... Efter att skummet på den första ölen hade lagt sig förstod vi att denna klubb fokuserade på något annat än musik, dans och mingel. Runt omkring oss satt äldre män (västerlänningar) med en ung kinesiska, thailändska eller filippinska i knäet och precis när vi förstod vilken typ av ställe vi var på så var "underhållarna" i full gång med att dansa runt pelaren mellan bar och tak. Vi gick vidare....

Vi hörs!

Kramar!

Tiden går fort...

Först lite fakta om Kina-Land och speciellt Shanghai:

Det bor ca 19 miljoner invånare i Shanghai, som har en yta motsvarande en tredjedel av Pekings. Peking har ca 13 miljoner invånare, så ni kan tänka er trängseln i tunnelbanan en härlig vardagsmorgon... Vidare så finns det ca 50.000 taxibilar i staden och väntetiden från det att man ställt sig vid trottoarkanten och vinkat tills man sitter i bilen är i genomsnitt 20 sekunder (egen statistik). Visitkort tas emot med båda händerna och stannar kvar i händerna under konversationen. Lägg det absolut inte i bakfickan eller i plånboken, då det i stort sett betyder att du skiter i det som pratats om! Så, nu till vad jag pyslat med den senaste veckan.

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. Jag har hunnit köpa en finfin kamera för en bråkdel av priserna hemma. Otroligt spännande att pruta på kinesiska. I stort sett går det ut på att bara säga "Tai gui le" (Too expensive) hela tiden och vänta på att säljaren slår in en lägre summa på den väl utnyttjade miniräknaren.

I tisdags så besökte vi ett konstgalleri vid namn: Island 6. En fantastisk byggnad som inhyste mycket orginell konst från unga konstnärer i Kina. Jag måste dessutom tillägga att jag hämtade mycket inspiration från själva huset som konsten stod utställd i. Helt klart så jag vill bo i framtiden!

Samma dag så besökte vi det mycket kända "Jade Buddha Tempel". Wow vilken upplevelse!!! En högst spirituell plats som betyder enormt mycket för kineserna. De lägger mycket tid på bön och att få be i detta tempel anses väldigt viktigt då den största Buddha statyn (Jade) finns där. Bilden till vänster är tagen på far och dotter som ber mitt på torget vid templet.

I torsdags så besökte vi en annan mycket speciell plats. Ca 2 timmars bussresa vid Shanghais norra utkant ligger den gamla byn: Tong Li. Till skillnad från Shanghais höga puls så infann sig här ett lugn utöver det vanliga. Fem åar försvarade denna gamla by mot inkräktare förr i tiden och nu fungerar de mest som turistattraktion för alla besökare som gladeligen betalar 70 yuan (55 SEK) för en båttur runt kvarteren - en variant av Venedig fast i en mindre, mer mystisk version.

I Tong Li, lever många av människorna på just turister som de i mångt och mycket jagar för att sälja scarfs, duntäcken, lerduvor och annat krimms-kramms. Jag lyckades hålla mig borta från de flesta fällorna, men plötsligt såg jag något jag bara var tvungen att ha och så blev det också! Jag köpte mig en väldigt, väldigt fin skål av en gammal man i en butik som hade allt att erbjuda (inklusive "Mao's lilla röda"). Som ni ser på bilden var både jag och den gamle mannen nöjda med dealen och jag lyckades få ner priset till 40% av ordinarie så jag var mer än nöjd! Hur jag ska få hem den och troligtvis de andra "kommande föremålen" återstår att se...

I fredags hade jag en annan väldigt spännande upplevelse: IKEA i Shanghai! Jag hade tagit på mig den åtrovärda (!) uppgiften att inhandla diverse möbler till vår Homebase. Äventyret startade innan vi ens kom dit, snarare bestämt i taxin när vi skulle tala om vart vi ville. At säga: "IKEA" på engelska med kinesiskt brytning fungerade inte och en karta fanns inte tillgänglig, så efter en längre konversation baserad på kroppsspråk och mer teater förstod vi att IKEA uttalas: "Idjia" på kinesiska... sedan var det inga problem. Det blev en hel del möbler med de trditionella svenska namnen och till min stora glädje blev det både Ahgrens Bilar, Ballerina kex, Annas pepparkakor och en Tub Kalles med hem till hotellrummet. IKEA rocks!

Sedan var det just det, Hotellrummet. Nu har vi ju varit här i två veckor och tiden på hotellet har nått sitt slut, därmed var det dags att i fredags kväll kolla på en lägenhet. För att göra en lång historia kort så är det en av mina största utmaningar hittills. Jag menar: Det är irriterande när man talar med någon, kanske en kompis eller en affärskollega och denne inte förstår vad man menar trots att man snackar samma språk. Förstå då hur det är att snacka lägenhetsdetaljer så som hyra/mån, vad hyran inkluderar, närmaste t-banestation etc med nån som inte förstår ett ord engelska!!! Jag måste bli bättre på kinesiska...

Idag, efter ca 6 möten med olika mäklare så fann vi en lägenhet som passar mig och min kära vän Torben, alldeles utmärkt. Mäklaren hette Ran Fridman och man kan väl säga at vi "connectade" rätt bra. Vi flyttar i bästa fall in nu på tisdag i en grym lägenhet på 110 kvadrat, toppmodern i ett fint och grönt område. Service included - Nice!

Så, imorgon startar våra projekt och jag skall då fördjupa mig i vad som finns under ytan på Shanghai och dess invånare. Lära mig att finna ställena som inte turisterna ser och på det sättet finna det "verkliga" Shanghai. Detta skall sedan omvandlas i en spännande Exploration Tour för diverse företagsledare som kommer hit för en första tour i slutet på april. Jag ser fram emot det!

Zaj Jien (Hejdå)!

One week - several to go!

Hej på er alla vänner!

Så har det snart gått en vecka sedan jag satte min fot på kinesisk mark för första gången. Måste säga att tiden har gått rasande fort och starten på detta äventyr har varit väldigt bra, med undantag från ett riktigt kyligt väder som blåser igenom varenda windstopper fleece man korvar in sig i... Burrrrrrr!!! Tack och lov för medtagen Otrivin!!!

Under veckan som gått har vi haft ett rätt så lugnt schema. Vår kära Team Manager Simon Kavanagh (Ja, han är irländare...) räkande på ungefär 2 veckors "discovering Shanghai and getting over the Jet Lag". Ett bra beslut då många var jävligt griniga under fredagen, då Jet Laggen "på allvar slog till" som många gick runt och sa.

Så, vad har jag då hunnit med under den gångna veckan. Under vår första dag (Tidagen den 5 februari) så hade vi en 2 timmars föreläsning om Universitetet vi just nu "bor" inom. Vår käre John Alexander passade på att ännu en gång (den sjunde i ordningen tror jag) hälsa oss välkomna till Shanghai och till just deras Universitet som han gladeligen skröt om var ett av de 100 mest åtrovärda universiteten i Kina (det finns ca 300 universitet totalt!).

På kvällen blev det välkomstcermoni (en skål utförd av John A.) samt traditionell kinesisk mat. Rätt efter rätt slängs in mitt på bordet på en roterande skiva så att alla runt bordet kan "dela på maten". Tack vare min anställning på Berns så kände jag mig nästan som "hemma" (i dubbel bemärkelse...). Maten var intressant men kom inte i närheten av varken cobian, chili torsken eller hummerbisquen... Berns rocks! Vidare den kvällen drog vi ut till city: Nanying Road (en av de två huvudgatorna) och en Bar vid namn: Bar Rouge (!) En överklassbar med vad som såg ut att vara en tilltalande drinklista. Jag valde dock att avvakta med min beställning för att se hur de jobbade med hantverket i denna stad. En kompis beställde en Mojito vilken tillagades enligt följande:

Bartendern tog upp ett förpreppat tumblerglas (50 cl) från en kyl, halvt fylld med myntablad, lime och råsocker. Detta fylldes på med 1 cl citronjuice och en knapp cl socerlag om jag förstod det rätt. Lite muddlande och sedan var det dags för spriten: 2 olika romsorter och en sammanlagd mängd av 14 cl sprit !!!. Lite rörande, lite is, väldigt lite kärlek och voila: En Shanghai Mojito! jag beställde en Negroni efter egna mått... Mmm

Kvällen "avslutades" på hotellet runt 2 rycket...

I onsdags var det nyårsfirande... mer om det senare. Nu ska jag handla lunch till klassen inför morgondagen. (Danskjävlarna skall få sina trötta sandwichs som de redan efter 1 vecka börjat sakna mer än sina respektive....)

Kramar!

Daniel San

Och så var man i Asien...

Landat! I alla fall rent fysiskt. På det menatala planet har jag nog ännu inte förstått att jag kommer att leva de närmaste månaderna i denna, just nu gråa stad vid namn: Shanghai.

Jag landade igår (måndagen den 4 feb) kl. 14.00 lokal tid efter en bättre 11 timmar resa i luften från München. Flygbolaget Lufthansa (aka ”Luftwaffe”) föregick med gott exempel och leendena på de charmanta flygvärdinnorna har nog aldrig varit bättre påklistrat. ”Bitte shön” och ”danke shön” i omgångar mellan salta kringlor, gratis sprit i små söta flaskor à la flygplansbar och någonting som skulle föreställa en kycklingwook (Håll er till bratwurst och weissbier kära Luftwaffe och låt er inte inspireras av destinastionens matlgningskonst…).

Flygresan var trots sin längd väldigt behaglig. Jag lyckades muta till mig ett dubbelsäte genom att visa upp mina fina ärr på vänster knä genom hålen i mina väl förberedda rese-mjukisbyxor. Detta plus en hänvisning till min senaste knäoperation fick hjärtat inom den nyanställda, råblonda, hårt flätade värdinnan att mjukna och erbjuda mig möjligheten till bättre benutrymme. ”Inget ont som inte för något gott med sig”, eller hur var det? Apropå ont och gott så avslutade jag även den första av de sju medtagna böckerna: Paulo Coelhos’ Djävulen och Fröken Prym, som varmt rekommenderas till den som önskar fördjupa sig i det ondas och godas metaforer på jorden.

Efter att alla 34 KaosPiloter (tro det eller ej) hade fått sitt bagage, så möttes vi upp av vår kinesiske värd: John Alexander, vilket var hans engelska namn. Hans kinesiska namn uppfattade jag inte då hans fokus låg på att förklara sin yttersta stolthet för att vi kommit till Shanghai. Han menade att vår ankomst var ett gott tecken då det snöat och regnat om vartannat hela veckan, men att det blivit bättre väder när vi anlände. Kalla det vad du vill: Kinesiskt trollkonst eller Moder Jord, men när han två minuter senare välkomnande oss på hela Kinas vägnar (!) så började det regna… hmm.

Vi kom fram till vårt hotell som är en del av CTU (nej, dessvärre inte CTU som i Counter Terrorist Unit i tv-serien ”24” utan som China Textile University). Efter en snabb incheckning till ett förvånansvärt trevligt rum med egen water-cooler (vattnet i kranen går inte att dricka) så skulle vi ut på en första tur i närområdet. Turen avslutades med en första kinesisk middag: Biff med lis, tofu, stekta nudlar med glönsaker och någon del av en kyckling varvades med en kall Tiger-öl (kul att man kan välja mellan rumsvarm eller kall öl för övrigt…). Lite svårt att få den stackars servitrisen att förstå men tack vare att 70 % av all kommunikation sker genom kroppsspråk så klarade vi vår första stora utmaning här i Kina, trots att vår beställning snarare liknade ett skådespel.

Mätta och belåtna gick jag och min kära kamrat tillika rumskompis Torben och lade oss runt 23-rycket. Jag gjorde ett gott försök med min nyöppnade bok: Snabba Cash som jag så länge sett fram emot, men efter att ha tappat boken sju gången pga sömnattacker så valde jag att istället släcka lampan och säga ”zai jien” till mig själv (vilket betyder i och för sig betyder hej då… God natt har jag inte lärt mig än men det kommer inom kort).