Tiden rinner iväg...

Hej allesammans!

Nu är det faktiskt bara 2 dagar kvar tills jag kommer tillbaks till den värld jag kom ifrån. Livet här i Shanghai har i mångt och mycket varit som att leva i en annan värld, så det skall bli skönt med lite perspektiv... Följande text nedan publicerade jag på vår Team Blogg (www.shanghaioutpost.dk) idag. Den sammanfattar nog rätt bra min sinnesstämning just nu:

To say that the time has passed by quickly would be an understatement. For me, it almost feels like yesterday when we arrived at Pudong Internaional Airport, greated a freezing Shanghai and later on, checking in at Donghua Hotel after an interesting bussdrive with an even more interesting speach from the one and only: Mr John Alexander.  

At the same time it feels like years ago. Since a lot of impressions has been attacking my little head, my mind is obviously dealing with it by saying that it has to be more then 3 months back since a shorter time for all those impressions, feelings, new knowledge, experiments etc would be unrealistic. 

Now (and by looking in my calender confirming that 3 months actually have past) I am sitting on my nice little balcony in my wonderful little apartment at Zhongtan Lu (in my nice but not so little 400 000 people compound) and I can only state that in 2 days, I'll be packing the last parts of my life here in Shanghai and head back to good old Scandinavia. As my thoughts runs through my mind I get a certain feeling of warmth and contempt. The frequence of my heartbeats increases and an inner smile is shown by a deep, calm breath saying: "I am going home..." 

Life in Shanghai has been amazing! It has opened up a world of new possibilities and the ones who continuously preach about the booming city in the east called Shanghai should have a drink on the house because they are soooooooooo right! Countless opportunities and massive potential in a part of the world completely new to me. I had to ask myself: Have I been re-bourne? Learning chinese would have been "the easy solution". Instead I have insisted on communicating with body language, using tools and parcels where I have found them to make a small act in front of a confused local who keeps wondering about those white people from the west that playes theater on the street without putting down a hat on the ground for some financial support. "Do they do it for the fun of it cause I simply dont get it", they might ask themselves. Thanks to my little note with my home address in Chinese, I managed to get home by taxi every night without having to destroy my throat and splashing the windows in the car with my saliva while trying to pronounce my street name. 

Cultural diversity has been challenging a lot of times but what a great learning experience it has been! Even though we spent 3 days reflecting in Hangzhou with great facilitation of the Queen herself: Her Majesty; Karrin "The Leader" Barreth, I think my learings will come when finding peace and space at the place calledhome.Checking out from one world - Cheking in by coming home. 

Daniel

Och så va det bara 2 veckor kvar...

Hej på er därute! 

Jag kan väl vid det här laget konstatera att jag inte är någon bloggare i des fulla lydelse... Man ska nog som bloggare hålla sin blog uppdaterad med jämna mellanrum, vilket jag garanterat misslyckats med under denna resa. Vad kan jag då säga till mitt försvar:

1. (Det tog mig mer än 30 sekunder att försöka komma på något, men jag lyckades inte så jag är helt enkelt bara en dålig bloggare...)

Jaja, shit happens som man säger men här har ni i alla fall några rader om mina senaste eskapader! Det har hänt en hel del sedan jag kom tillbaks till Shanghai efter min grymma semester på Filippinerna. Bla så jobbar vi just nu med ett projekt som sammanbinder min skola (KaosPiloterna) med 3 andra skolor: En fotoskola från England, och en multimedia och designskola från Shanghai (Raffles LaSalle Institute). Projektet handlar om att vi i grupper (med 1 KaosPilot som projektledare) skall skala 3 konstverk var som berör temat Social Innovation samt ett topic som har med Shanghai/Kina att göra. I mitt fall b

lev det "Fake it till you make it".

Gruppen som ni kan se på bilden nedan består av (från höger till vänster): Jason som läser fotografi i england, men han själv är från Dublin, Irland. Maggie som pluggar grafisk design i Shanghai men kommer från Taiwan. Smild, multimediastudent från Shanghai och Johnny, även han multimediatokig från Mongoliet!

Det är otroligt spännande och lärorikt att få arbeta i en sån här "diverse" grupp. Utmaningarna är stora, framförallt när det handlar om att förklara innebörden av Social Innovation samt att hålla gruppen på samma sida. Vår uppgift handlar således om att skapa ett tredelat konstverk som berör Social Innovation samt "Fake it till you make it" (syftar på Fake-marknaderna här i Kina och allt "copy copy"... Utställningen med sammanlagt 30 konstverk äger rum på fredag den 18 april och det kommer ca 600 gäster - Kul!!!

Mindre än 2 veckor kvar och sedan bär det av hem... Nice! Shanghai är fantastiskt på många sätt och jag skulle verkligen kunna tänka mig att åka tillbaks, men det ska bli skönt att komma tillbaks till världen vi kallar Europa.

Vi hörs!

Kram

Daniel 

En vecka i paradiset!

Efter 6 veckor i storstaden Shanghai var det dags för en paus från projekt, gruppövningar, Kinastudier mm. Påsken närmade sig och det betydde påsklov för oss i en hel vecka. Jag tog tillfället i akt och bokade en resa till Filippinerna för sol, bad och välförtjänt relaxade!

Jag och mina resekamrater Pontus, Karen och Tone flög iväg mot Manila fredagen den 14. Flighten gick natten till lördag så vi anlände till Manila på lördagsmorgonen kl. 04.00 efter 4 underbara timmar på Manillas inrikesterminal (stark ironi) var det dags att boarda nästa flyg till Cebu som var vår slutdestination... trodde vi i alla fall. När vi väl kommit fram till ön som rent teoretiskt har allt att erbjuda fick vi för oss att ta ett nytt flyg till ön Negros och staden Sipalay. 

Beslutet togs efter att vi funnit en strand vid namn Sugar Beach i vår kära Lonely Planet och hur bra låter inte det! 1 timme senare satt vi i luften påväg till Negros flygplats i Bacolod. Väl framme (klockan nu runt 11.00) så blev vi påhoppade av enträgna taxichaufförer som alla erbjöd sina tjänster för oss solsugna skandinavier. Vi bestämde oss tillslut för att betala en man för att köra oss den 4 timmar långa sträckan till Sipalay och vår Sugar Beach. Bilresan var fantastisk och man fick verkligen se mycket att ön Negros och hur Filipinos bor. Starka bilder för oss är vardag för lokalborna. 60% av den arbetande befolkningen tjänar 100 pesos eller mindre per dag (motsvarande 14 sek).

Hoppet för de vuxna är att deras barn får en tillräckligt god utbildning så de kan ta sig utomlands (Sverige?), skaffa arbete och därigenom kunna sända hem pengar. Utbildning kostar dock och med en dagslön på 14 kronor så kommer man inte långt...

Klockan slog 18.00 och mörkret hade lagt sig. Vi närmade oss vår destination men ett hinder hade uppstått. Bron som

 skulle ta oss närmare Sugar Beach hade rasat och vi kunde inte fortsätta med bilen. Ingen fara: en familj som bodde bredvid bron erbjöd sig att köra oss i deras lilla älvebåt mot en kostnad av 300 pesos (45 sek). En underbar känsla att glida fram på en liten flod i en smal liten båt under klar stjärnhimmel mot vår väntande strand - och vilken strand det var! 

Vi hoppade iland och bar vårt bagage till en liten Resort kallad: Bermuda. Ägaren (Schweizaren Francis) mottog oss med ett brett franskt-tyskt leende och hälsade oss välkomna till ön. Dessvärre hade vi inte bokat rum i förväg så vi hoppade runt bland olika resorts de första två dagarna innan vi fick 2 härliga Bungalows i Bermudas regi, belägna mitt på stranden. Man kan inte klaga när vyn från stranden en kväll ser ut som på bilderna...

Ja, vad ska man säga... Dagarna förlöpte med underbara morgnar med frukost på stranden, sol och badande om vartannat i turkosa vatten, lunch i form av färsk fisk, pasta, frukt mm. Mer badande, bokläsning, tupplur, badande och sedan solnedgång. Underbart! Jag provade tom på att dyka och det var en otroligt härlig känsla. Jag var nere i 45 minuter och flöt runt vid ett vrak från 80-talet. En helt ny värld under ytan! Vädret var i det hela fantastiskt. Vi hade dock 2 dagar med ett osannolikt hällregn under eftermiddagarna, men jag njöt rätt bra på stranden ändå:

På torsdagen reste vi till staden Dumaguete där vi tänkte övernatta inför fredagens resa till Cebu. Dessvärre så skulle det inte gå några båtar från Dumaguete till Cebu under fredagen (påsk...) så vi checkade ut från hotellet några timmar efter att vi checkat in och satte oss på en båt kl.23.00 som skulle anlända till Cebu på morgonen kl. 06. Jag kan väl erkänna att jag sov bättre på stranden...

Fredagen spenderades så på ett hotelltak med swimmingpool och en underbar middag på hotel Shangri-La på Mactan Island. Underbar buffé med Hawaii.tema (!) rakt igenom. Vi åkte tillbaka till detta magnifika hotel för en bättre skaldjurslunch å lördagen innan flyget tog oss tillbaks till Manila och sen Shanghai. Jag var rätt trött när jag kom hem lördag natt, men det var det värt. Filippinerna ska jag bara tillbaks till! 

Och så har det gått en månad...

"Tiden går fort när man har roligt " är ett välkänt uttryck och väl användbart i mitt fall. Jag har nu varit i Shanghai i en månad och tiden har runnit iväg. Det känns som att det var igår vi landade i det stora landet i öst. En hel del har dock hänt sedan dess: Vädret har blivit varmare (tack och lov), jag har funnit en toppenfin lägenhet i ett superläckert område (bilden vid sidan är på vårt bostadsområde), min kinesiska har blivit betydligt bättre (nu fattar taxichauffören vart han skall efter endast ett försök att uttala adressen min), min karaoke-stämma har blivit vassare, te uppskattas mer än kaffe, min kinesiska matlagning har blivit smakrikare (se bilden, mums) och förståelsen för olikhet är större än någonsin tidigare. Detta är en resa för livet!

Trots min entusiasm så tär det en del att leva detta intensiva liv som dagligen spetsas med nya upplevelser. Jag har bland annat hunnit bli förkyld 3 gånger under tiden jag varit här. Jag sitter nu i skrivandets stund i min soffa under ett stort täcke med en kopp Oolong Te tätt intill nästippen (ångan från teét har ersatt min tidigare uppskattat medtagna nässpray Otrivin, som i dessa dagar begravts då jag inte kan få ut mer mirakelmedel ur den lilla behållaren...).

Projektet som jag jobbar med går framåt i rask takt. Runt den 18 april så kommer vi att besökas av ca 8 företagsledare från Danmark, Norge och USA som skall få genomgå en inspirationstur under temat: Social Innovation. Min grupp skall designa denna tur som kommer att pågå under 3 dagar. Det är mer än en guidad tur runt staden då vi går djupt ner inom teorin bakom inspiration och hur denna kan förankras för att skapa en transformerande effekt. Tänk dig själv: När lät du dig senast inspireras och vad krävdes för att du förändrade ditt tidigare sätt till det nya? Blev det en förändring över huvud taget eller var den nuvarande situationen för bekväm trots att du insåg nya möjligheter på längre sikt...? Ta en titt på vår nya blogg kaosworks.dk för en mer utförlig beskrivning samt uppdateringar kring arbetet.

Veckan som gått har vid sidan av projektarbetet präglats av networking, schmoozing, bok-releaser (med mer networking), konstutställningar och lite party. I Fredags var vi på en bok-release för boken "Urbanatomy - Under the skin of Shanghai". En spänande bok som avslöjar mer än vad de vanliga guideböckerna förtäller. Efter denna tillställning som bjöd på franskt och italienskt vin (mmmmm) så hörde vi rykten om en efterfest i våningen över oss. Tydligen var det en svensk event byrå som ordnade denna så jag fick uppdraget att "fixa in oss". Väl inne så frågade jag en av de minglande gästerna vem som anordnat denna fina tillställning. Jag blev introducerad för kvällens värd (svensk) som gladeligen sträckte fram näven efter mitt svenska tilltal. Följande dialog utspelades:

Daniel: "Vilken trevlig tillställning och perfekt avrundning på en grym bok-release".

Värden: "Bok-release"?

Daniel: "Ja, Urbanatomy. Det verkar vara en härlig bok".

Värden: "Hmm, Njee, Ehh jag vet inget om någon bok-release. Det här är en avskedsfest för mig och min fru som lämnar Shanghai efter 7 år. Folket du ser runtomkring är mina närmaste vänner här".

Daniel: "Jaha... så... ehh... hmm... tänka sig...".

Värden: "Men ta för er ni och ha det så trevligt. Alltid kul med landsmän!

Ja, så kan det gå! 4 glas vin senare var vi på väg till ett ställe som vi var tvugna att besöka. Namnet: Party World! Det visade sig vara ett imperium av ca 200 rum med en karaoke-maskin i varje rum. Vi drog igång med "a hard days night" och två timmar senare avslutades vårt karaokande med... med... med.... Äh, jag minns inte men kul var det i alla fall. Sjukt Kul! Och man kan inte klaga på priset: 2 timmars Karaoke för 9 personer, 9 öl, 1 flaska Chivas, grönt iste som virke (kultur, kultur, kultur) för en knapp hundring per skalle. Är det part är det Party World!

Sedan var det lördag och med viss bakfylla så hade vi ett mycket viktigt möte att närvara vid: Den lokala Polisstationen! Det har nämligen visat sig att hotellet som vi bodde på de första två veckorna hade "glömt" att registrera oss hos polisväsendet. 3 timmar och 100 frågor senare fick vi vårt godkännande men var tvungna att betala 300 yuan i böter. Lite surt men bättre det än att bli utkastad ur landet (vilket jag fick sagt rakt i ansiktet). Ja, ja... så har man varit med om det också.

Nä, nu är det dags att fokusera på annat. Jag har ett party som ska planeras till Lördag. 400 personer skall komma och skåla med oss KaosPiloter och gissa vem som ansvarar för festen...

Kram på er!

Daniel San

Lägenhet: Check!

Hej på er. Sorry för att frekvensen på mina inlägg inte varit i världsklass under den senaste veckan. Tiden som gått sedan jag skrev sist har präglats av intensivt lägenhetssökande, projektarbete och en mängd av nya intryck.

Som jag skrev om förra gången så bor det ju otroligt många människor i denna stad. I torsdags förra veckan gick vi på tur med vår egna guide Michael Mao. Vi besökte framförallt den "gamla staden" där det pågick en festival kallad: Lanternernas Dag, som traditionellt avslutar hela nyårsfirandet, men som de senaste decenniet blivit mer av en festivaldag för barnen. Som bilden avslöjar så var det rätt tjockt med människor som köade till allehanda attraktioner, men framförallt för att få äta de - dagen till ära - rullade risbollarna med olika innehåll.

Som jag tidigare påpekat så är kontrasterna i denna stad helt enorma. Det går på vissa sätt att likna vid New York i aspekten att de mest slitna hus ligger sida vid sida av den senaste skyskrapan. I Shanghai är det ändå snäppet värre. Jag har lyckats fånga en del bilder som återger dessa kontraster. Gamla, slitna och nästintill fallfärdiga hus står tätt på de enorma skyskrapor som bara blir fler och fler.

Statens utvecklande av staden sker i en väldigt snabb takt och marknadsvärdena likaså. En kvadratmeter kostade för 10 år sedan ca 1000 yuan (940 SEK). Idag kostad samma kvadratmeter 11000 yuan. Priserna ökar med ca 8-10% per år!!! Detta har skapat en rad sociala problem (vilket känns lägligt att beskriva då vårt fokus här är Social Innovation). Ett av dessa problem är att de som bott i ett gammalt hus erbjuds att flytta på sig för den nya skyskrapan som ska upp. Om man inte vill flytta så kan i vissa fall Staten erbjuda viss kompensation, men i annat fall tvingas man ut på gatan utan kompensation eller annat boende. Det finns en generell attityd av att man som en god kines skall "tjäna staden", varför detta inte ifrågasätts till så stor grad som det chockerar oss västerlänningar. Detta är ett gott exempel på de kulturella skillnader vi upplever här.

Skyskraporna har ju en för staden mycket åtrovärd effekt: Den rymmer väldigt många människor på en förhållandevis liten area. Ta vårt byggnadskomplex som ett exempel: Vi bor i ett område med väldigt många skyskrapor, gemensam stor park etc. Antalet boende i området: 400 000 människor - i ett bostadsområde!!!

Vi (jag och min gode vän Torben) har som sagt funnit vår lägenhet för de kommande två månaderna. Vi bor i området "Putou" vilket ligger norr om city i ett mycket vackert grönt område med massa härligheter så som butiker, köpcentrum, frukt- och grönt marknader, massage-ställen (obs vaksamhet krävs på om massagen skall vara med eller utan "happy ending") och så vidare. Vi trivs väldigt bra och vår kära hyresagent - Ran Fridman, verkar vara mycket glad över vår vistelse (han vill gärna följa vårt grupparbete för att lära sig mer...).

Jag har i och med vår flytt också fått möjlighetenatt laga mat igen vilket jag som alltid njuter av. Vår första måltid i nya lyan avnjöts i söndags med marinerade scampis, wook på kött och kinesiska grönsaker, kokt ris och en flaska Greatwall Wine (kinesiskt billigt skit-vin).

Helgen som gått har varit förhållandevis lugn. I lördags var jag ute med några kompisar från klassen och åt en grym middag på restaurang "Peoples' 7". Bra krubb, gott vin (!) och förhållandevis goda drinkar (skeptisk som man är...). Därefter drog jag och några andra vidare till en klubb som "skulle vara bra" enligt nån "kines jag snackade med", som en i gruppen sa... Efter att skummet på den första ölen hade lagt sig förstod vi att denna klubb fokuserade på något annat än musik, dans och mingel. Runt omkring oss satt äldre män (västerlänningar) med en ung kinesiska, thailändska eller filippinska i knäet och precis när vi förstod vilken typ av ställe vi var på så var "underhållarna" i full gång med att dansa runt pelaren mellan bar och tak. Vi gick vidare....

Vi hörs!

Kramar!

Tiden går fort...

Först lite fakta om Kina-Land och speciellt Shanghai:

Det bor ca 19 miljoner invånare i Shanghai, som har en yta motsvarande en tredjedel av Pekings. Peking har ca 13 miljoner invånare, så ni kan tänka er trängseln i tunnelbanan en härlig vardagsmorgon... Vidare så finns det ca 50.000 taxibilar i staden och väntetiden från det att man ställt sig vid trottoarkanten och vinkat tills man sitter i bilen är i genomsnitt 20 sekunder (egen statistik). Visitkort tas emot med båda händerna och stannar kvar i händerna under konversationen. Lägg det absolut inte i bakfickan eller i plånboken, då det i stort sett betyder att du skiter i det som pratats om! Så, nu till vad jag pyslat med den senaste veckan.

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. Jag har hunnit köpa en finfin kamera för en bråkdel av priserna hemma. Otroligt spännande att pruta på kinesiska. I stort sett går det ut på att bara säga "Tai gui le" (Too expensive) hela tiden och vänta på att säljaren slår in en lägre summa på den väl utnyttjade miniräknaren.

I tisdags så besökte vi ett konstgalleri vid namn: Island 6. En fantastisk byggnad som inhyste mycket orginell konst från unga konstnärer i Kina. Jag måste dessutom tillägga att jag hämtade mycket inspiration från själva huset som konsten stod utställd i. Helt klart så jag vill bo i framtiden!

Samma dag så besökte vi det mycket kända "Jade Buddha Tempel". Wow vilken upplevelse!!! En högst spirituell plats som betyder enormt mycket för kineserna. De lägger mycket tid på bön och att få be i detta tempel anses väldigt viktigt då den största Buddha statyn (Jade) finns där. Bilden till vänster är tagen på far och dotter som ber mitt på torget vid templet.

I torsdags så besökte vi en annan mycket speciell plats. Ca 2 timmars bussresa vid Shanghais norra utkant ligger den gamla byn: Tong Li. Till skillnad från Shanghais höga puls så infann sig här ett lugn utöver det vanliga. Fem åar försvarade denna gamla by mot inkräktare förr i tiden och nu fungerar de mest som turistattraktion för alla besökare som gladeligen betalar 70 yuan (55 SEK) för en båttur runt kvarteren - en variant av Venedig fast i en mindre, mer mystisk version.

I Tong Li, lever många av människorna på just turister som de i mångt och mycket jagar för att sälja scarfs, duntäcken, lerduvor och annat krimms-kramms. Jag lyckades hålla mig borta från de flesta fällorna, men plötsligt såg jag något jag bara var tvungen att ha och så blev det också! Jag köpte mig en väldigt, väldigt fin skål av en gammal man i en butik som hade allt att erbjuda (inklusive "Mao's lilla röda"). Som ni ser på bilden var både jag och den gamle mannen nöjda med dealen och jag lyckades få ner priset till 40% av ordinarie så jag var mer än nöjd! Hur jag ska få hem den och troligtvis de andra "kommande föremålen" återstår att se...

I fredags hade jag en annan väldigt spännande upplevelse: IKEA i Shanghai! Jag hade tagit på mig den åtrovärda (!) uppgiften att inhandla diverse möbler till vår Homebase. Äventyret startade innan vi ens kom dit, snarare bestämt i taxin när vi skulle tala om vart vi ville. At säga: "IKEA" på engelska med kinesiskt brytning fungerade inte och en karta fanns inte tillgänglig, så efter en längre konversation baserad på kroppsspråk och mer teater förstod vi att IKEA uttalas: "Idjia" på kinesiska... sedan var det inga problem. Det blev en hel del möbler med de trditionella svenska namnen och till min stora glädje blev det både Ahgrens Bilar, Ballerina kex, Annas pepparkakor och en Tub Kalles med hem till hotellrummet. IKEA rocks!

Sedan var det just det, Hotellrummet. Nu har vi ju varit här i två veckor och tiden på hotellet har nått sitt slut, därmed var det dags att i fredags kväll kolla på en lägenhet. För att göra en lång historia kort så är det en av mina största utmaningar hittills. Jag menar: Det är irriterande när man talar med någon, kanske en kompis eller en affärskollega och denne inte förstår vad man menar trots att man snackar samma språk. Förstå då hur det är att snacka lägenhetsdetaljer så som hyra/mån, vad hyran inkluderar, närmaste t-banestation etc med nån som inte förstår ett ord engelska!!! Jag måste bli bättre på kinesiska...

Idag, efter ca 6 möten med olika mäklare så fann vi en lägenhet som passar mig och min kära vän Torben, alldeles utmärkt. Mäklaren hette Ran Fridman och man kan väl säga at vi "connectade" rätt bra. Vi flyttar i bästa fall in nu på tisdag i en grym lägenhet på 110 kvadrat, toppmodern i ett fint och grönt område. Service included - Nice!

Så, imorgon startar våra projekt och jag skall då fördjupa mig i vad som finns under ytan på Shanghai och dess invånare. Lära mig att finna ställena som inte turisterna ser och på det sättet finna det "verkliga" Shanghai. Detta skall sedan omvandlas i en spännande Exploration Tour för diverse företagsledare som kommer hit för en första tour i slutet på april. Jag ser fram emot det!

Zaj Jien (Hejdå)!

One week - several to go!

Hej på er alla vänner!

Så har det snart gått en vecka sedan jag satte min fot på kinesisk mark för första gången. Måste säga att tiden har gått rasande fort och starten på detta äventyr har varit väldigt bra, med undantag från ett riktigt kyligt väder som blåser igenom varenda windstopper fleece man korvar in sig i... Burrrrrrr!!! Tack och lov för medtagen Otrivin!!!

Under veckan som gått har vi haft ett rätt så lugnt schema. Vår kära Team Manager Simon Kavanagh (Ja, han är irländare...) räkande på ungefär 2 veckors "discovering Shanghai and getting over the Jet Lag". Ett bra beslut då många var jävligt griniga under fredagen, då Jet Laggen "på allvar slog till" som många gick runt och sa.

Så, vad har jag då hunnit med under den gångna veckan. Under vår första dag (Tidagen den 5 februari) så hade vi en 2 timmars föreläsning om Universitetet vi just nu "bor" inom. Vår käre John Alexander passade på att ännu en gång (den sjunde i ordningen tror jag) hälsa oss välkomna till Shanghai och till just deras Universitet som han gladeligen skröt om var ett av de 100 mest åtrovärda universiteten i Kina (det finns ca 300 universitet totalt!).

På kvällen blev det välkomstcermoni (en skål utförd av John A.) samt traditionell kinesisk mat. Rätt efter rätt slängs in mitt på bordet på en roterande skiva så att alla runt bordet kan "dela på maten". Tack vare min anställning på Berns så kände jag mig nästan som "hemma" (i dubbel bemärkelse...). Maten var intressant men kom inte i närheten av varken cobian, chili torsken eller hummerbisquen... Berns rocks! Vidare den kvällen drog vi ut till city: Nanying Road (en av de två huvudgatorna) och en Bar vid namn: Bar Rouge (!) En överklassbar med vad som såg ut att vara en tilltalande drinklista. Jag valde dock att avvakta med min beställning för att se hur de jobbade med hantverket i denna stad. En kompis beställde en Mojito vilken tillagades enligt följande:

Bartendern tog upp ett förpreppat tumblerglas (50 cl) från en kyl, halvt fylld med myntablad, lime och råsocker. Detta fylldes på med 1 cl citronjuice och en knapp cl socerlag om jag förstod det rätt. Lite muddlande och sedan var det dags för spriten: 2 olika romsorter och en sammanlagd mängd av 14 cl sprit !!!. Lite rörande, lite is, väldigt lite kärlek och voila: En Shanghai Mojito! jag beställde en Negroni efter egna mått... Mmm

Kvällen "avslutades" på hotellet runt 2 rycket...

I onsdags var det nyårsfirande... mer om det senare. Nu ska jag handla lunch till klassen inför morgondagen. (Danskjävlarna skall få sina trötta sandwichs som de redan efter 1 vecka börjat sakna mer än sina respektive....)

Kramar!

Daniel San